sömnproblem, no shit...

Sitter just nu framför Facebook, som vanligt. Eftersom jag inte kan sova! Ska bara skriva av mig lite, medans jag röker... 
"bara" ett år har gått, och du skriver fortfarande.. Jag kommer nog aldrig förstå vad du vill, men jag ber dig och sluta prata med mig. Men tydligen är du för efterbliven för att förstå vad " lämna mig ifred" betyder, så nu tänkte jag bara skriva av mig. Du fuckar fan snett i mitt huvud din jävla fitta! 
Asso seriöst, du valde att gå ifrån mig, du valde att playa sönder mig, du valde att såra mig. Så vafan vill du mig nu? Seriöst, va en man och kommer över mig. För du vet, jag lyckades ju släppa taget om dig. Du är en jävla patetiskt "kille" som fortfarande skriver. Du har redan blivit blockad en gång, och nu igen ... och jag har bytt nummer, Vad mer kväver du av mig, för att låta mig vara ifred? Ska jag seriöst behöva gå under jorden för att du ska inse hur mycket jag INTE vill veta av dig? Jag förstår inte ens varför du håller på? ... gö du så här mot mig fortfarande, för du verkligen vill se mig falla och må skit? För isf har du fan lyckas. Jag blir ju inte av med dig. Du är en stalker och en jävla psykad person. Du måste verkligen gilla att se mig må skit... men jag förstår inte ändå... efter allt du gjorde, efter allt du sa, efter allt som har hänt... så finns du fortfarande kvar och försöker få mig och hamna på botten. Har jag inte lidit tillräckligt... liksom :s DU ÄR SÅ JÄVLA ÅÅÅÅÅH! jag bara hatar att du finns, att du faktiskt får mig och må såhär. Du fuckar allt och hela mig. Kan du inte bara låta mig vara ifred, och låta mig vara lycklig? Jag har fan kämpat nu, kämpat som fan det sista året, och ändå ska du få mig och hamna på botten igen, med dina patetiska " jag saknar dig, snälla prata med mig".... jag har fan försökt pratat med dig, inse det går inte. Du förstår inte vad jag säger, vad jag menar med det jag säger iaf... :/ Aja, du lär ju inte läsa det här heller, men jag måste få skriva av mig. Så jag faktiskt kan försöka gå vidare nu, och sova inatt. Och egentligen borde jag bara skita i vad du gör, och säger till mig. Men det har fan gått ett år, och du ger inte upp! Ska det ta hela mitt liv innan jag blir av med dig?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0